En introduktion till avsiktlig träning

Idag skall vi prata om hur man blir bättre på allt!

Hur många här har hört talas om den så kallade "10 000 timmarsregeln"?
10 000 timmarsregeln. Att du måste syssla med någonting i 10 000 timmar för att bli expert på det. Hälften av er känner till den? Ja! Den här jättefel! Det här med 10 000 timmar baserades på anders ericssons arbete. Sjukt intressanta studier att läsa! Även om de är såhär långa och har typ 120 referenser till andra studier så de är jättejobbiga att läsa och det här med 10 000  timmarsregeln. Det kom från att det det var framför allt violinister. De som var riktigt, riktigt duktiga de hade i genomsnitt tränat på violinen i ungefär 10 000 timmar. Det folk missade var att standardavvikelsen på detta var plus minus 2000 timmar. Så några hade tränat 12 000 timmar och några hade tränat 8000 timmar i snitt. Och det absolut...90% av alla människor missade. Det är att de tänker sig att. "Så länge jag ackumulerar 10 000 timmar, så är det bra" Så när jag är 10 000 timmar på SKS om totalt, säg 5-10 år och bara hängt där. Ah då är jag Sverigemästare och sätter världsrekord och allting! Jag tror vi alla är överens om att det inte riktigt är så det funkar. Man måste träna på riktigt för att få resultat Det är vi överens om eller hur? Då kommer man in på hela den här iden  med avsiktlig träning. Avsiktlig träning. Det är träning med tydliga mål och syften. Det är att jag går in på ett pass. Med målet att, säg, inte ramla fram i knäböjen. Så nu skippar vi själva vikttänkandet för tillfället. Utan detta är mitt mål! Jag skall sitta ner och ändå vara upprätt och inte hamna här. Det är min träning idag! Det kan vara teknikträning. Det kan också vara "mitt mål är att trycka upp vikten så snabbt som möjligt" oavsett om det är tungt eller lätt. Så jag tränar på att ta i. Är alla med på det? Det kan vara "jag skall träna på att slappna av så mycket mellan mina set som möjligt" så att jag får bättre återhämtning Så att jag faktiskt kan ta i när jag tränar. Och inte går omkring och är halvspänd och uppspeedad på min viloperiod. Den andra grejen som är väldigt väldigt bra. Det är att man får feedback hela tiden. Så, säg att jag går in på träningen och har som mål att göra knäböj och tränar på att trycka på riktigt riktigt mycket. Jag går ner och så "PANG" trycker!. Går ner "PANG" trycker! Går ner ooch trycker. Jag tycker kanske att jag tar i. Och tycker att jag rör mig snabbt fram. Men min tränarkompis som sitter vid sidan. Konstaterar att jag rör mig mycket  långsammare. Då tycker jag det är tränarkompisens jobb att antingen säga "skärpt dig ta i"eller avbryta setet så att man inte tränar på att röra sig långsamt när ens mål är att ta i. Är alla med på detta? Så feedback är fruktansvärt viktigt. Den sista grejen när man pratar avsiktlig träning det är att man skall ligga på en såpass hög intensitet och nu pratar jag inte intensitet som i vikt utan nu är det teknik också att man är på ungefär 50 procents chans att göra någonting fel. Så om vi går tillbaka till mitt "trycka ifrån stenhårt" exempel. Säg att jag har bra tryck! Jättebra tryck! Men på rep nummer två Bra tryck! Och mitt högerknä ramlar in. Jag märker inte det men min  tränarkompis märker det "Ut med knäna!" Yes! Nu satt den. Nu har jag gjort tre reps, en av dem var fel men jag lyckades justera. Det är "perfekt" nivå för maximal inlärning. Det är jättejobbigt att ligga på den koncentrationsnivån under längre perioder. Särskilt i en sport som styrkelyft där man dessutom måste ta i! Och det är tungt och jobbigt. Tittar man på folk som är väldigt duktiga inom vilket sammanhang som helst och frågar vad de gjorde. När man väl filtrerat bort marknadsföringssnacket för vissa är ju väldigt duktiga på att snacka för sig själva. Så slutar det oftast med att. De tränade med väldigt tydliga mål och syften. De hade kontinuerlig feedback Antingen i någon form av mentor. Eller eventuella kunder eller kollegor Och de låg på en sådan koncentrationsnivå att det var skitjobbigt...